Den här sidan har korrekturlästs

57


Något hvar kan nu föreställa sig min förlägenhet, då en ung, ytterst elegant klädd pojke, hvilken jag ännu, när jag vill, ser framför mig, i frack, kort väst, blåa tricots-pantalonger och skor, samt en vårdslöst knuten silkesduk med långa hängande snippar kring halsen, inkom och gick emot mig, samt utan att säga ett ord, noga inspekterade min klädsel, för att efterse, om den var vederbörligen gentlemanlike. Litet smått förargad öfver denna mönstring, yttrade jag, det jag önskade träffa Professor Davy, för att till honom aflemna några böcker från Sverige; hvartill den i mitt tycke något för djerfve inspektören svarade! ”ja — jag vet det”. Förbluffad, som man väl kan föreställa sig, tog jag härvid mekaniskt ett par steg tillbaka och började nu i min ordning att betrakta honom från hufvudet till fotabjellet. Småskrattande öfver denna min synbara förvåning, sade han då: ”Min herre tycker väl, att jag ser något ung ut?” Hastigt replikerade jag: ”ja — för att redan hafva vunnit en så stor Europeisk ryktbarhet”. Med en verkligt graciös mimik och en glädtighet, som förrådde, det han tyckte om smickret, tillade han: ”I Ert land föreställen J Er kanske, att man nödvändigt behöfver vara bedagad, för att på erfarenhetens väg hafva samlat några fakta i sin vetenskap — kanske till och med vara försedd med peruk”. Härvid skrattade vi båda rätt hjertligt; då jag svarade: ”icke så alldeles, men nog fästa vi vid begreppet af en lärd man en viss allfvarsamhet, och, om jag så får uttrycka mig, urmodighet;” hvarmed jag gaf honom ett litet stickord för hans utmärkta klädsel. Jag aflemnade nu — för att sålunda komma ifrån munhuggningen med den sprittande, liflige mannen, med hvilken jag icke fann rådligt att söka mäta mig i repartier, — Berzelii böcker, och omtalade att de ankommit från honom till den Svenska legationen, för att öfverlemnas till Herr Professorn, tillika med dennes vördsamma helsning, samt att jag åtagit mig bestyret härmed, för att på detta sätt få äran göra Professorns bekantskap. Han sade då: ”jag känner ganska väl, att Berzelius är en särdeles skicklig och arbetsam chemist, och ni har äfven flera utmärkta naturforskare i Ert land; men, om Ni skrifver honom till,