Den här sidan har korrekturlästs

65

förträfflig förberedelse innan man begifver sig ut i ett aktivt krig, och såsom i många hänseenden tydligare, än de flesta sednare utgifna råd och reglementen.

När underrättelsen slutligen ankom till Davoust, att han alldeles icke haft Carl Johan emot sig, hvilken undertiden, just i anledning af detta hans dröjsmål, hade vid Dennewitz afslagit Neys och Oudinots förnyade anfall på Berlin — ty Gerard hade nemligen genast efter affären vid Gross-Beeren blifvit kuggad och inkörd i Magdeburg, samt förmodligen i följd häraf först så sent kunnat gifva Davoust underrättelse om krigets oförmodade vändning, helst båda dessa herrar voro omsvärmade af kossacker, som afbröto all gemenskap dem emellan — tog Davoust genast sitt parti att åter vända om till sina förra positioner vid Hamburg och vattendragen i Meklenburg, mellan Elben och Östersjön, under förebärande att några vid Gross-Beeren vunna fördelar föranledt detta hans återtåg, men likväl tillika förklarande, att han nog skulle komma tillbaka igen — hvilket dock sedermera uteblef. Han förföljdes nu emedlertid ganska försigtigt af Tettenborn och Wallmoden; och, ehuru man aldrig försökte att anfalla honom, omgafs han likväl så tätt och noga af djerfva kavallerister med detacherade jägare och andra lätta trupper, att till och med gemenskapen med hans i Meklenburg spridda stridskrafter blef honom afskuren, och detta så komplett, att han nästan fann sig isolerad från hela den öfriga verlden med alla dess nyheter och händelser — af hvilka han icke fick någon annan kännedom, än den Tettenborn fann för godt lemna honom i form af förvillande, till och med tryckta, bulletiner af sin egen fabrik, och med hvilka för öfrigt båda dessa herrar sökte inpudra hvarandra och de dem omgifvande menniskorna, hvilka ej voro initierade i deras politik och detta deras nyttiga lögners spridande.




Man manövrerade sålunda i vestra delen af Norra Tyskland, under Tettenborns och Wallmodens auspicier, på