72
Det andra slag hon på gullharpan slog,
Så ljufligt det månde klinga,
Den lilla grå Falk på qvisten satt
Han bredde ut sina vingar.
J styren väl de Runor!
Det tredje slag hon på gullharpan slog,
Så ljufligt det månde klinga,
Den lilla fisk i floden gick,
Han glömde hvart han ville simma.
J styren väl de Runor!
Här blomstrade äng, här löfvades allt,
Det månde de runeslag vålla:
Ridder Tynne sin häst med sporren högg;
Han kunde honom mera ej hålla.
J styren väl de Runor!
Och det var Ridder Tynne,
Han af sin häst sig svingar,
Så går han till Ulfva, lilla Dvergens dotter,
Allt under grönskande Linde.
J styren väl de Runor!
”J sitten här min Jungfru skön!
”En Ros öfver alla Liljor:
”Eder ser aldrig en jordisk man,
”Som ej lyster Eder att gilja.
J styren väl de Runor!
”Tigen still, tigen still, ridder Tynne!
”Med Edra älskogs värfver;
”Jag har mig trolofvat en bergakung:
”En kung öfver alla Dvergar.
J styren väl de Runor!
”Min fästeman sitter i berget inne
”Och spelar gulltaffel så gerna:
”Min fader han ställer sina kämpar i ring
”Och kläder dem uti jern.
J styren väl de Runor!
