Den här sidan har korrekturlästs

77

 
Och det var Konungens systerson,
Han var så hastig till mods:
”Och silfver och guld det hafver jag nog.
”Om du mig vill derom tro.
J styren väl de Runor!

”Men har du icke en fästemö,
”Som heter fröken Hermelin?
”Om henne så skola vi fäkta i dag.
”Om hon skall bli min eller din.
J styren väl de Runor!

Det första dust de redo ihop:
De vore ett par kämpar så starka:
Han högg till konungens systerson,
Så att hufvudet föll uti mark.
J styren väl de Runor:

Tillbaka redo de kämpar sex
Och klädde sig uti skinn
Så gånga de sig uti högan lofts sal,
För gamla konungen in.
J styren väl de Runor!

Och det var gamla konungen,
Han slet sina gråa hår:
”J skolen hämna min systersons död;
”Jag bjuder Eder Sabel och Mård!
J styren väl de Runor!

Tillbaka redo de kämpar sex
De tänkte sig vinna den pris;
Men de blefvo halta och lemmalösa;
Af skadan blifver man vis.
J styren väl de Runor!

Och han slog vargar och björnar
Allt för den höge lofts spång,
Så tager han ut den höfviska mö,
Som länge hade setat i tvång.
J styren väl de Runor!