98
och afvägande af alla förhållanden. Huru vill man ärligt berömma, urskulda, tadla, utan att nogare ingå i sin tids alla förhållanden? Problemer möta, som bestå af otaliga elementer, och hvilkas lösning förutsätter en grundlig kännedom af saker och menniskor, en kännedom, som blott kan framgå från en klar öfversigt af hela statsskicket och en sorgfällig pröfning af alla de särskilta omständigheter, som äro sammanväfda med handlingarna, och som bidraga till deras rättfärdigande eller deras ursäkt. Man måste med en säker och djupt inträngande blick förstå att uppfatta hela den politiska verkligheten och taga i beräkning allt, som bestämmer statsmannens handlingssätt, om man icke vill misstaga sig i de slutföljder och omdömen, som derpå grundas. Man måste äfven veta urskilja, hvilka saker kunna anses såsom tillförlitligt säkra och fulländade, hvaröfver således ett omdöme kan fällas i efterverldens fulla ton, och hvilka höra till de halft beslöjade eller i sina verkningar ännu ovissa, hvaröfver det först tillkommer en annan tid att dömma. Eftersom vi intaga en högre eller lägre ståndpunkt, omfatta en vidsträcktare eller inskränktare synkrets, stå tiden närmare eller fjermare, synes ofta samma sak helsobringande eller olycksförande: i sina närmaste verkningar förderflig, förekommer hon i sina aflägsnare välgörande, och åter, nyttig, hoppfull, lofvande i sin början, slutar hon med förderf. Uti ingen vetenskap är första utseendet bedrägligare än i statskonsten. Derföre ingenting är ovarligare, ehuru intet vanligare, än ett för tidigt, öfveriladt bedömmande af statsmannens handlingar. Vi se vanligen blott det, som materielt träffar våra ögon; de fina, förvecklade trådarna, de medelbara inflytelserna, de kloka beräkningarna undgå oss. Huru ofta har icke en efterverld omkullkastat samtidens domar och rättfärdigat män, hvilka det genom finväfda dikter besnärjda och genom konstfulla smädelser bedårade folket förklarat i en moralisk akt, misskänt, misstydt deras grundsatser, sträfvanden, handlingar? Huru sällan
