5
mera oundgängligt för qvinnan än för mannen. Mannen utan uppfostran faller under djuret. Huru ännu mycket djupare måste ej qvinnan falla, om hennes uppfostran förfelas? Mannen med alla sina anlag kan ej utan ledning höja sig till sin bestämmelse. Hvad vet man hvartill qvinnan, med sin ännu högre mensklighet genom uppfostran kunde stiga?
Men hvad har man gjort för den? Intet, under det man gjort allt för mannens. Huru bedömmer man qvinnans bestämmelse? Än tror man henne endast vara bestämd till mannens hushållerska, än till hans älskarinna; på sin höjd till erkänd moder åt hans barn. Derefter rättar man hennes uppfostran. Förnedrad till ett medel för främmande ändamål, sätter man henne i en pension, för att undervisas i konsten att som näktergalen locka till sig en make, och gör den korta perioden af hennes fjärils-lif till hela hennes lifs bestämmelse. Inträdd derefter som fru i sin puppa, finner hon att hon ej mer behöfver de lysande vingarne. Dagen efter brölloppet tjena hennes talanger ej det ringaste att fängsla hennes man, och om hon ej lärt något annat, som verkar på hans hjerta, har hon förlorat det för alltid.
Det är sant, det gifves en stor uppfostringsanstalt för qvinnan, som för mannen. Lifvet, verlden. Men denna får hon ej välja sig sjelf, som mannen. Hon är ej fri, hon är aldrig myndig. Och hvilken offentlig verld skapa andra väl åt henne? I Turkiet seraljen och i Europa soupéerne. Der är tummelplatsen för hennes passioner. I den ena tvingas hon att täfla med sina med-inneslutna om priset af en kastad näsduk från en barbar; och i den andra om hvem som har den vackraste, eller rättare den dyraste shawlen.
Sjelfva de olika könens moral är en annan. Godheten är en dygd hos qvinnan, liksom den är det i himlen; hos mannen är kraften endast dygd, men godheten en svaghet. Godhet och kraft utgöra tillsammans det gudomligas väsen. På jorden vandra de skilda, eller
