Den här sidan har korrekturlästs

34

hela utseendet af det mest tillfälliga skydd mot dagens hetta eller nattens regn som man kan tänka sig. Ja', man såg små råtthålslika skjul af gröna blad uppresta för barn, i kanten af busksnår, och en sammandragen massa af löf var ej sällan tillräcklig att få passera för boning. Män, qvinnor och barn i brokig blandning, nakna och klädde, sofvande eller dansande, snarkande eller skrikande, allt om hvartannat, fyllde den idylliska platsen, der allt syntes sola sig i den mest obegränsade frihet. Man ref ner gamla förfallna nästen, byggde upp nya, fällde träd, bröt löf och stora blad, kokte en doftande soppa och stekte vilda bananer, lekte, sof och åt — med ett ord: det var ett läger af menniskor, som lefde för dagen och der voro sysselsatte med tillfredsställandet af sina få behof.

Jag kan knappast tänka mig någon tafla, som mera än denna förtjent en målares pensel. De höga, tätt skogbeväxta bergen, den forsande, brusande och hvitskummiga strömmen, de lummiga träden och de täta busksnåren — och deribland de små mångformade kojorna, de bruna halfnakna menniskorna med sina lifliga åtbörder, och allt detta huller om buller, rörlighet och lif midt upp i stillheten af en majestätisk natur; och der bredvid några hvita tält tillhöriga ett detachement franska soldater med sin befälhafvare, sysselsatte att här anlägga en bred, ypperlig väg, och undansprängande de hindrande stenarne, fällande de stora träden och undanrödjande de täta snåren. Yxans slag bredvid kettilns porlande, bergsprängningens knallar bredvid fräsandet af stekta svin och bananer, brokiga uniformer bredvid nakna gestalter, franska utrop blandade med kanakspråkets kackel! — Hvilken sammansättning!

En stund stannade vi för att beundra denna färgrika tafla och tömma ett glas hos den unge franske officeren, och fortsatte derpå vägen i den djupa, trånga dalen, öfvervadande floden flera gånger. Ändteligen befunno vi oss vid foten af de höga bergen, och nu bar