Sida:Nordstjernan 1859.djvu/80

Han tyckes speja, men vet icke rätt,
Hvarthän han skall vända sig.

Men flodens andar de fly sin kos,
Så snabba som skogens djur.
I vattenliljans förgyllda ros
De lägga sig tyst på lur.
Nu hvilar båten på böljornas säng,
De vagga kring stäfven matt;
Och Morni griper i harpans sträng
Och sjunger i ljuflig natt.

Morni.

I aftonens lönliga stunder
Då flyger jag fram på våg,
O Moyle, mellan slumrande hinder
Och frågar, om henne du såg.
Då frågar jag böljornas vatten
Och stjernan och skymmande natten,
Då frågar jag vinden, som far,
Man finner dock aldrig ett svar.

Ty svanen på skiftande vingar
Har styrt bort i fjerran sin gång,
Men sakta kring stränderna klingar
Ett ljud af den flyendes sång.
Då flyger jag fram på din bölja
De lockande toner att följa,
Då ser jag en skymt af min mö, —
Men tonerna tyna och dö.

Ack, här under björkarnes krona,
Här var det, hon smög till mitt bröst
Och lärde min harpa att tona
Om kärlekens ljufliga tröst.