Den här sidan har inte korrekturlästs

Vattenandarne.

Tårar strömma.
Själar ömma
Skiljas åt, och allt förgår.
Hjertat lider.
Natten skrider!
Låt oss dansa! Hon är vår!

Då höjde jungfrun sin vinge med hast
Och flög öfver vågen igen.
En brännande tår ur ögat brast,
När hon såg på sitt hjertas vän.

Men Morni satt uti båtens stam
Och såg den älskade fly;
Och månen glänste så sorgligt fram
Ur himmelens brustna sky.

Då slet han af sitt lockiga hår
Och harpans dallrande sträng,
Och han slungade henne bland buskar och snår
Långt bort på den gröna äng.

Och vattensylfernas lätta dans
Gick fram emot båtens stäf. —
Men Morni i morgonsolens glans
Låg död ibland flodens säf.