Med NORDISKA SPRÅK förstår man de sinsemellan nära besläktade språk, som talas och talats af den germanska befolkningen i Skandinavien och de trakter utom Skandinavien, som därifrån helt eller delvis befolkats. Det skandinaviska språkområdet utgöres för närvarande af: Sverge utom den nordligaste delen (Lappland, inre delarna af Norrbotten och Västerbotten, några trakter i västra Jämtland och Härjedalen samt nordligaste Dalarna), där längst i nordöst finska och i den öfriga delen af området lapska uteslutande eller jämte svenska talas, samt ett par socknar i nordöstra Värmland, där finska ännu i någon mån förekommer; de svensk-talande delarna af Finlands västra och södra kust och skärgård samt hela Åland; ett par små svensk-språkiga bitar af Estlands kust samt de delvis svensk-talande estländska öarna Dagö, Ormsö, Nukkö, Odensholm, Nargö och Rågöarna; den från Dagö koloniserade byn Gammalsvenskby (»Galsvenskbi») i södra Ryssland (guvernementet Cherson); den till Livland hörande ön Runö, där nästan uteslutande svenskt språk förekommer; Norge utom vissa af lappar bebodda trakter i den nordligare delen af landet (Tromsö stift och Röros-trakten) samt några finska kolonier i närheten af Kongsvinger och Kristiania; Danmark med Färöarna, Island och Grönland, där dock en högst ringa del af befolk-
Sida:Noreen De nordiska Språken 1903.djvu/3
Den här sidan har korrekturlästs