44
stændighed själfständighet, valgsprog valspråk, digter skald. De främsta målsmännen härför voro Eilschow och Sneedorf. Från och med deras tid kan man säga, att danskan i det väsentliga har sitt nuvarande utseende, om det ock är odisputabelt, att åtskilliga senare författare haft betydligt inflytande på språkbruket, så t. ex. framför allt J. Ewald († 1781) och Øhlenschlæger († 1850) på det poetiska uttryckssättet. Bland ännu senare författare må såsom stilistiskt inflytelserika framhållas N. F. S. Grundtvig († 1872), H. C. Andersen († 1875), S. Kierkegaard († 1855) och J. P. Jacobsen († 1885).
Såsom de viktigaste skillnaderna i språkform mellan 1700- och 1800-talen å ena sidan och 1500- och 1600-talen å den andra torde böra anföras: pluraländelse införes hos de flesta neutra, så att de på vokal antaga -r, t. ex. riger för äldre rige, pl. af rige rike, och af de på konsonant icke så få antaga -e, t. ex. huse för äldre hus af hus hus; subst. på -ere förlora sitt slut -e, t. ex. dommer för dommere domare; böjningen med bestämd artikel förenklas efter samma princip som i svenskan (se s. 36); verbets plural lånar — i det talade språket redan omkr. 1500, ja, i jutskan ännu tidigare — singularens form, t. ex. drak för drukke drucko, och preteritets konjunktiv ersättes af indikativen, t. ex. var för vaare vore.
Studiet af nydanskan har hittills icke synnerligen ifrigt bedrifvits. Den första nydanska grammatiken är af E. Pontoppidan 1668, men på latin; den första på danska affattade är den berömde P. Syvs af år 1685. Synnerligen framstående äro autodidakten J. Høysgaards arbeten (t. ex. »Accentueret og raisonneret grammatica» 1747), viktiga i synnerhet i fråga om
