gamla vänner. De hade umgåtts som bröder hos Breunings och skrefvo sedan ofta till hvarandra. Wegeler skulle blifva en af mästarens första biografer.
En varm vän och gynnare erhöll Beethoven äfven i grefve Ferdinand Waldstein. Denne hade 1787 kommit till Bonn, där han kom att stå kurfursten synnerligen nära. Waldstein var en ung man, ännu icke 30 år, som tillhört högsta societeten i Wien på grund af sina släktförbindelser med de högadliga furstarne. Han visste att hjälpa på ett sådant sätt, att Beethoven aldrig kom att känna sig nedtryckt. Beethovens själfständighetskänsla uppreste sig alltid mot sådan hjälp, som kunde sitta honom i något slags beroende af gifvaren. Waldsteins förhållande till Beethoven var, trots skiljaktigheten i samhällsställning, den förtrolige vännens. Först skänkte han honom en god flygel. Sedan förstod han genom sitt inflytande hos kurfursten hjälpa sin vän ur många pekuniära svårigheter. Det stod just ej väl till hemma i Johan van Beethovens familj. Fadern hade så småningom alldeles förlorat sin röst och kunde således icke uppehålla sin plats. Det blef Ludvig, som med sin lilla lön som vikarierande organist fick underhålla sina syskon. Då fadern i början af 1790-talet fick gå från sin tjänst, trädde grefve Waldstein hjälpande emellan och skaffade Ludvig hälften af faderns lön som tillägg till organistlönen mot villkor, att han sörjde för brödernas uppfostran.
Betydelsefull för Beethovens musikaliska utveckling blef en resa, som han 1787 fick göra till Wien för att låta höra sig för Mozart. Beethoven blef först kyligt mottagen, men sedan han fått försöka sig med
