12
att fantisera öfver ett af Mozart uppgifvet tema, blef intresset större, så att Mozart till sist gick in i ett annat rum till där sittande vänner och lifligt yttrade: “Gif akt på den där, han kommer en gång att låta tala om sig i världen!“ Någon undervisning blef dock icke af, utan Beethoven reste samma år tillbaka till Bonn. En af orsakerna till den snabba återresan var, att hans moder hade svårt insjuknat. Då Ludvig väl var hemkommen, afled hon den 17 juli 1787.
Större betydelse än mötet med Mozart erhöll sammanträffandet med Haydn. I slutet af år 1791 for denne genom Bonn till England. Kurfursten tog väl emot den ryktbare mästaren och gaf honom tillfälle att träffa flere musiker från Bonn, dock synes Beethoven ej denna gång ha varit med. Då Haydn däremot i juli 1792 kom tillbaka, ställde grefve Waldstein om, att Beethoven fick visa några kompositioner. Omdömet om dessa utföll till den unge tonsättarens fördel, och raskt blef också beslutadt, att Beethoven skulle resa till Wien och där åtnjuta en grundligare musikalisk utbildning hos Haydn.
Hösten 1792 var sista tiden Beethoven tillbringade i Bonn. I en liten ännu bevarad stambok från sista dagarne af oktober skref Beethovens alla manliga och kvinnliga vänner in små sentenser och verser till den afresande lycklige unge kompositören. Vi se här, att Beethovens vänskapskrets nästan uteslutande utgjorts af personer tillhörande de högsta och mest bildade kretsarne. Genom alla sentenserna går den höga tanke de hysa om Beethovens framtid. En vän (Koch) skrifver: “Odödligheten är en stor tanke, som väl är värd de ädlas möda“. Waldstein säger de aningsfulla orden:
