“Genom oafbruten flit erhåller ni Mozarts anda ur Haydns händer“. Eleonora Breuning skrifver med Herder: “Vänskap med den gode växer liksom aftonskuggan, ända till lefnadssolen sjunker.“
Det var med vemod Beethoven de första dagarne i november for bort från den kära hemtrakten. Ännu nio år efter kunde han skrifva till Wegeler: “O mitt fädernesland, du sköna trakt, där jag först såg dagens ljus! Ännu står du lika skön för mina ögon som då jag lämnade dig!“ Så tillägger han om sig själf och sin konst: “Icke som konstnär större utan som människa bittre och fullkomligare skall du återfinna mig; och är då välståndet i vårt fosterland större, så skall min konst blott visa sig till de fattigas bästa.“
II.
Det var politiskt upprörda tider, som nu voro
komna. År 1789 hade franska revolutionen utbrutit,
den 14 juli samma år stormades bastiljen, och
händelserna följde sedan slag i slag. Bonn låg nära franska
gränsen, och man följde därför med stor spänning
sakernas gång. Krigslågan stod för dörren, och snart var
hela västra Tyskland inveckladt i strid. Den 20 april
1792 förklarade Frankrike krig, och på hösten samma
år hade en fransk här infallit i Rhenländerna, den 7
oktober ryckte fransmännen in i Bonn och den 21
oktober föll Mainz i fiendens händer.
