46
Åren 1809—1811 äro på det hela taget mindre gifvande för Beethoven. De mera framstående arbetena voro: musiken till Goethes Egmont (1809), musiken till festspelen “Ruinerna af Athen“ och “Konung Stefan“ (bägge 1811). År 1810 synes Beethoven änyo varit allvarligt förälskad och t. o. m. umgåtts med giftermålsplaner. Den 2 maj skrifver han till sin gamle vän Wegeler i Bonn och ber honom ställa om hans dopattest. Äfven i bref till vänner framlyser Beethovens längtan efter ett hem. Föremålet för hans kärlek antages numera (Kalischer) vara Therese von Malfatti, dotter till en berömd läkare i Wien. Emellertid brast också detta förhållande och Beethoven syntes tiden närmast efteråt ha varit synnerligen missmodig till lynnet. I augusti samma år skrifver Stefan Breuning till Wegeler: “Beethoven säger minst en gång i veckan, att han skall skrifva till dig, men jag tror, hans giftermålsparti har gått sönder, och därför känner han sig mindre hågad att tacka dig för dopattesten.“
En viss tröst fick Beethoven i umgänget med en annan dam, den från romantikens historia allbekanta Bettina Brentano. På våren 1810 kom Bettina till Wien för att någon tid vistas hos därvarande släktingar. Hon var då nyförlofvad med Achim von Arnim. Beethoven hörde till de första hon sökte upp. Den 15 maj skref Bettina ett bref till Goethe om de intryck Beethoven gjort på henne. Hennes beundran för Beethoven blef snart så stor, att hon i honom såg snart sagdt alla goda egenskaper, hon ville se. I bref till Goethe låter hon vår musiker yttra saker, som minst af allt likna den Beethoven vi känna.
