Sida:Norlind Beethoven 1907.djvu/8

Den här sidan har korrekturlästs

6

Beethoven hade nog också fått ärfva mera af farfaderns än faderns egenskaper. Dock dog den gamle redan, då Ludvig var 3 år gammal. Det blef nu modern, som fick sin äldsta sons hela kärlek. Då Beethoven i Wien fick reda på hennes död, skref han till en vän: “Hon var en så god, kärleksfull mor, min bästa vän. Hvem kunde vara lyckligare än jag, då jag fick uttala det ljufva ordet: mor. Till hvem skall jag väl nu kunna säga det?“

Af Beethovens yngre syskon skulle två, Karl och Johan, uppnå mansålder. De kommo tyvärr ej alltid att utöfva ett välgörande inflytande på den äldre broderns utveckling. Det gick emellertid alltmer utför med familjen. I en promemoria öfver musikanterna från år 1784 betecknas Johan van Beethoven som “mycket fattig“, och troligen hade han varit det länge.

Ludvig fick först gå i elementarskolan (tirocinium, förberedande till gymnasium) där han erhöll litet kännedom om latin och franska. Dock fick han ej fortsätta länge nog för att få grundligare kunskaper. Han hade ej heller alltid visat håg och fallenhet för boken, och under skoltimmarne var han ofta frånvarande med tanken. Han kunde drömma så mycket för sig själf. Hans fantasi förde honom ut till Rhenstranden, där han gärna ströfvade omkring. Beethoven var redan som barn naturbeundrare. Det var ej så lätt att tvinga in hans ande i bestämda skolformer. Ofta visade han mot läraren samma egensinne och häftighet som sedan blef utmärkande för honom hela hans lif igenom. Redan på det elementära området kom han aldrig långt. Som äldre vållade honom ofta multiplikationstabellen svårig-