glädje och vederkvickelse åt de arbetande och betungade hörde till de lyckligaste stunderna i hennes liv. Fru Birch-Pfeiffer fick efter första uppträdandet en beskrivning om händelsen: ”I går gavs Regementets dotter för idel officerare och soldater. Konungen hade inbjudit dem alla, och i hela mitt lif har jag aldrig haft så roligt. Alla voro glada och muntra. Soldaterna skrattade förskräckligt och gåvo mig så mycket applåder, att jag verkligen tyckte synd om deras händer. Allt var hänförande, och allt tog sig präktigt ut. Hela salongen var full af uniformer. Det var verkligen vackert.”
Änkedrottningen, som alltid varit så fästad vid henne, glömde hon ej utan sjöng även hos henne. I övrigt besökte hon sina gamla vänner, däribland familjen von Koch, som städse visat henne så mycken vänlighet. Även Gunther var naturligtvis glad att få sjunga tillsammans med henne på scenen. Han sjöng även en duett med henne på en konsert. Josephson var nu på hennes bekostnad i Rom och väntades ej hem på det året. Hon skrev emellertid regelbundet och underrättade honom om, hur hon hade det.
Vilan hemma blev dock ej långvarig. Konungen av Preussen hade bett henne komma till Rhen och sjunga för drottning Victoria av England i augusti månad. En stor Beethovenfest skulle firas i Bonn, och till denna väntade man alla berömda musiker från när och fjärran.
I slutet av juli 1845 for hon alltså ut igen. I Bonn avtäcktes d. 12 aug. i närvaro av konungen Fredrik Wilhelm IV av Preussen samt drottning Victoria en stor bronsstaty över Beethoven. Av närvarande musi-
96
