alla kretsar, var hennes Londonsäsong mindre ansträngande än nägon av de andra i Tyskland. Emellertid blev det så mycket värre, sedan arbetet i huvudstaden var slut. Hon reste under september på konsert- och operaturné i den engelska landsorten tillsammans med Lablache, Gar doni och Balfe med orkester. Resan blev rik på goda minnen och lämnade även ett lysande ekonomiskt utbyte, men den tog starkt på hennes krafter. Hon var också fast besluten att endast en kortare tid sjunga vid scenen. Hon märkte, att krafterna ej längre räckte till.
Huru ansträngande landsortsturnéen var för henne, kunna vi icke minst ana av följande meddelande från fru Stanley rörande hennes ankomst till Norwich: ”Jag gick till hennes rum och fann en stackars varelse, i högsta grad utmattad, torkande kallsvetten från sin panna och nästan färdig att sjunka till jorden af trötthet — och det var ej underligt! Hon hade sjungit i Edinburgh på måndagen till klockan tre, satt sig på tåget klockan fyra och rest hela natten.”[1]
De platser, som besöktes, voro Brighton, Birmingham, Manchester, Liverpool, Hull, Edinburgh, Glasgow, Perth, Norwich, Bristol, Bath och Exeter. Första konserten var d. 23 aug. och sista 2 okt., tillsammans 22 gånger. Av dessa uppträdanden var besöket i Norwich det minnesvärdaste. Redan i juli hade Jenny Lind från biskopen där, dr. Stanley, fått mottaga en vänlig inbjudan att få bo i biskopsgården, ifall hon skulle komma att konsertera i Norwich. Hon mottog med tacksamhet erbjudandet och var föremål för högst ovanliga hedersbetygelser. Då hon kom till staden, började klockorna ringa, och en böl-
