Sida:Norlind Jenny Lind 1919.djvu/161

Den här sidan har korrekturlästs

endast för en kort tid, emedan min läkare troligen vill skicka mig till Ems ännu en gång! Jag har sjungit (chanté) några gånger, och min röst har blifvit starkare och bättre.”[1]

Hon hade en plan att samla penningar för en stor välgörenhetsplan i Sverige, som redan föresvävat henne vintern 1847—48. Hon ville grunda en operaskola och sedan ägna sig åt denna verksamhet. Hon hade redan skänkt behållningen av en del konserter till detta ändamål.

Emellertid grusades även planen på Rysslandsresan. Den 8 jan. 1850 skrev hon från Lübeck till fru Wichmann: ”Jag ämnar emellertid icke resa till Ryssland. Detta har skjutits i bakgrunden af en annan stor plan. Men jag skall komma till dig, såsom vi bestämde, ehuru det endast blir en kort tid.”[2]

Den plan, som nu för tredje gången kom fram var återigen Amerika, och nu var det mera säkert, och hon gjorde sig därför allt mera förtrogen med tanken. Phineas Barnum, som förut gjort sig känd som en ypperlig reklammänniska i äkta amerikansk stil, hade förespeglat henne kolossala vinster å en konsertturné i Förenta Staterna, och hon hade lyssnat till hans anbud. Hon skulle sjunga på 150 konserter och för det uppbära ett honorar av 1,000 dollars pr afton. Hon skulle själv få utvälja en sångare att följa med på färden. Hon tänkte genast på Belletti, och Barnum var genast nöjd med förslaget. Han skulle få 45,000 kr. för sin medverkan. Dessutom fick hon Benedict att följa med som ackompanjatör.

Kontraktet undertecknades i Lübeck den 9 jan. 1850 i svensk-norske konsulns närvaro.

  1. 2) HR II, 326.
  2. 3) HR II, 328.

157