Den 5 febr. 1852 ingick hon äktenskap med honom i Boston. Vigseln förrättades av biskop Wainwright frän New-York. Man begav sig samma afton till Northampton, där de stannade nära fyra månader i lycka och ro.
Ehuru nu över ett halvsekel gått till ända sedan dess, bevara de goda innevånarna minnet. De äro ännu glada över, att de nygifta först uppsökte deras stad, och de berätta med stolthet, var de bodde och vilka rum de hade.[1]
Det är ej blott i Northampton man bevarat Jenny Lindminnen i Amerika, överallt där hon varit, tänker man på henne. Det finnes platser uppkallade efter henne, gator bära hennes namn och Jenny Lindinstitutioner finnas överallt. Hennes donationer leva i kär hågkomst. Hon hade vunnit deras hjärtan, och när hon kommit till ro i Europa undrade hon, om hon skulle sluta sina dagar i Sverige, England eller Amerika.
Den 28 maj 1852 lämnade hon Förenta Staterna och reste till Tyskland. Där bosatte sig makarna efter någon kortare tids vistelse i Hamburg, i sept. i Dresden. Om sitt hem och sin man skrev hon d. 15 febr. 1853 till Josephson.[2] Denne hade d. 21 okt. 1852 sänt henne ett brev, och hon hade ”i tankarna samspråkat” med honom ofta sedan mottagandet. Nu äntligen fick han svar: ”Glad blef jag att höra något om och från dig — och densamma är och förblir jag, det kan du tryggt lita på, och fästad är jag, nästan mer än som ibland kan vara så hälsosamt, vid Sverige och dem jag lärde hålla af der. Ja, käraste min gamle Jacob Axel Josephson! Tiden går, gammal är jag också, och så har det väl gått litet hvar. Vida
184
