Alltsedan nov. 1853 hade hon sjungit nästan varje vecka.
Efter de sex abonnerade konserterna följde 2 andra, därav den sista d. 26 maj och då som vanligt för de ”fattiga”. Om den 7:de konserten hette det, att den gjorde ej samma lycka som de första. ”Sångerskan hade valt endast operastycken, i hvilka hennes röst utmärker sig mindre fördelaktigt än i salongsromansen”. Detta uttryck är rätt intressant, enär det visar, huru man begynt mindre fästa sig vid hennes operaarior än vid de tyska och svenska sångerna. Vi skola även se, att hon allt oftare fick kritik över sitt föredrag av arior, allt under det man fasthöll vid den underbara verkan hennes oratorie- och romanssång hade.
Från Wien gjorde hon en resa till Pest, där hon gav en konsert. Hon var sedan mycket trött efter den ansträngande säsongen och for i början av juni till Ischl att vila. I slutet av augusti gjorde hon ett kort besök i München dock utan att där konsertera. Familjen Kaulbach torde resan i första hand ha gällt. Hon hade ej varit där sedan hösten 1846. Besöket blev helt kort, och redan samma månad var hon i Nordenay och sedan i Hannover, där hon gav en konsert till förmån för ”de fattiga”. Konungen och drottningen av Hannover voro, som vi veta, sedan gammalt hennes hängivna vänner. Även här kunde hon således uppliva gamla minnen.
Hon tillbragte sedan hösten i Dresden, där hon d. 16 jan. 1855 gav en välgörenhetskonsert. Våren blev som vanligt uppfylld med konserter. Denna gång gällde det Nordtyskland och Holland. I febr. gav hon 4 konserter i Leipzig. Sedan gick färden
191
