Jag hörde henne för första gången, gifvetvis också för sista. Länge hade jag väntat; men ändtligen kom också min tur. Har jag någonsin hört en vackrare sång? O nej! — icke så innerlig, icke så naturlig, icke så helt igenom musikalisk. Vackrare röster har jag måhända hört, men aldrig vackrare sång. J. L. kan säga, som gamle fader Haydn sade, då han 76 år gammal bevistade ett uppförande i Wien af sin Skapelse, och det ej ville taga något slut på jubel och hedersbevisningar: ’Från mig kommer det icke, utan där uppifrån’, och åldringen riktade sina ögon mot himmeln. Ty likaså visst som det är en himmelens gåfva att kunna frambringa ett sådant tonverk, likaså visst är det något gudomligt att kunna sjunga, som Jenny sjunger. Men vi missbruka dylika ord hvar dag och spilla dem på de ovärdiga.”
Festen besöktes av en mängd celebriteter i konstens rike, däribland Liszt, Joachim, Brahms, Fr. Lachner, Ferd. David, St. Heller, Stein, Gounod, Verhulst, Chorley och Hanslick. Hur gripen Brahms blev av hennes sång framgår av ett yttrande han fällde långt senare: ”Hvarje gång jag slår upp partituret till ’Skapelsen’, lysa de av Jenny Lind sjungna sångerna liksom i guldglans.”
Efter säsongens strapatser vilade Jenny Lind ut i Schweiz, där hon utlovade en välgörenhetskonsert i Vevey d. 23 okt. Hon blev emellertid hindrad av heshet att ge konserten och skänkte därför 2,000 fr. till ”de fattiga”. Den 27 okt. medverkade hon emellertid vid en avskedskonsert av violinvirtuosen W. Ernst. Hon for sedan till Paris, där hon stannade 14 dagars tid dock utan att ge någon konsert. Det anbud hon förut fått att komma till England kunde
197
