hon nu hörsamma och reste dit i nov. i sällskap med W. Ernst, som där skulle medverka vid hennes konserter. Hon stannade i England till juli 1856 och deltog vid en stor mängd konserter såväl i London som i landsorten.
I London blev det företrädesvis oratoriet, inom vilket hon skulle vinna största bifallet. D. 10 dec. sjöng hon i Exeter Hall i Skapelsen och d. 17 dec. i Elias. Vid de följande oratoriekonserterna under vintern dirigerade hennes gamle vän Benedict. Om man fann hennes sång vid de andliga konserterna utomordentlig och över allt beröm, så kritiserades nu så mycket skarpare hennes operaföredrag. I synnerhet ville man finna, att hon ej längre förstod att tolka Rossinis musik. Vi hörde ett år innan detsamma klandret i Tyskland. Där ställde man romansföredraget upp som mönstret.
I slutet av mars 1856 sjöng hon sista gången i London i Messias under allmän hänförelse.
I april begynte en landsortsturné till England, Skottland och Wales med en stor skara medhjälpare: F. Lablache (den store L:s son), Weiss, Ernst, Sainton, Swift och Piatti. Hon firade som vanligt lysande triumfer vid dessa konserter.
I slutet av maj var hon åter i London och sjöng sedan där intill juli månads slut. Bland nyheterna för Londonpubliken var Schumanns Paradiset och perin, som i juli för första gången gavs där. Man blev dock ej nöjd med verket.
Hur stor hennes framgång i pekuniärt hänseende under de engelska konserterna dec. 1855—juli 1856 varit, framgår av en notis, att hennes inkomst belupit sig på 80,000 pund eller 2 mill. francs.
198