Arian ’Om Gud är med oss’ blef en sannskyldig triumfsång. Häri hördes en beundransvärd omväxling, nämligen ett glädtigt leende i toner vid orden: ’Hvem kan skada oss’, hvilket förbyttes till den allvarligaste tillförsikt i orden: ’Hvilken mäktar fördöma’. Den helgade stämningen öfvergick ifrån den höga konstnärinnan allt mer och mer till samtliga medverkande och åhörare och uppnådde sin höjdpunkt, då sångerskan efter sista sopranarian förblef i stående ställning, och alla öfriga solosångare följde hennes exempel för att, i likhet med Jenny Lind, ur fullt bröst instämma i slutkörens härliga lofoffer.”
Resultatet av festen blev en grundfond av 4,200 mark till statyn. Sedan Jenny Lind börjat, gick det raskt med insamlingen, och redan 1861 kunde statyn resas. Hon fick till tack sin plats bland ”helgonen” på notställaren å statyn (en av helgonen fick hennes bild).
I övrigt sjöng Jenny Lind dessa två år 1857—58 i Dresden, Prag, Breslau, Königsberg, Danzig och Posen.
Hösten samma år lämnade hon Tyskland och flyttade till England. Det hade länge varit påtänkt att flytta från Dresden. Redan i brevet till Josephson 1853 hade hon sagt, att vistelsen i den sachsiska hufvudstaden endast var tillfällig. Hon trodde då på en flyttning redan året därpå, men hon visste ej, var hon skulle bege sig hän. Än ville hon till Sverige, än till England, än till Amerika. Den långa vistelsen 1855—56 i England hade måhända låtit hennes beslut mogna att bosätta sig i London, och tidningarna talade 1856 om, att denna flyttning redan var bestämd. Dotterns födelse framflyttade det definitiva upp-
201
