brottet något litet, och Handelfesten gjorde antagligen även sitt till, att resan ej blev av. På hösten var emellertid allt klart, och i okt. 1858 finna vi henne datera sina brev: Rochhampton Lodge, Rochhampton, London.
Josephson hörde till de första, som, sedan hon kommit i ro, fick höra från henne. Brevet är daterat d. 28 okt. och talar mest om religion. Men även framskymtar hennes gamla längtan till Sverige, som hon ej sett sedan 1850. ”Vi hoppas snart besöka Sverige, och då komma vi till Uppsala. Bered fru Axel Josephson på, att hon då en gång skall ha att bjuda mig på oskalad potatis och sill med skirt smör.” Ännu skulle det dock dröja nära två år, innan färden blev av.
1859 gav hon konserter i de irländska städerna, biträdd av Belletti och Joachim, vilka visade med vilken kärlek man ännu lyssnade till hennes konst.
Sin längtan till Sverige fick hon till sist 1860 tillfredsställd, i det hon med hela sin familj reste dit. Själv bodde hon under sommaren hos sin gamle förmyndare, hovrättsrådet Munthe, på dennes sommarvilla Stora Nyckelviken utanför Stockholm. Hennes man bereste Dalarne. Josephson fick ett brev från henne daterat d. 14 aug. 1860: ”Emottag min och min mans hjärtliga tacksägelse för den vänlighet du bevisat vår gosse, i det du till hans sjunde födelsedag sändt honom 2:ne så ändamålsenliga minnen af mitt kära fädernesland. Walter hängde strax upp sin domkyrka under en Kristusbild, som han fick af mig samma dag, och tycktes förstå att fröjda sig åt båda! Han ber mig ’hälsa så mycket till Herr Josephson och tacka mycket för skänkan!’ Goldschmidt är nu
202
