Sida:Norlind Jenny Lind 1919.djvu/33

Den här sidan har korrekturlästs

första gängen uppbar den roll, som sedan skulle få så stor betydelse för henne under hennes stora glanstid.

Sin egentliga operatid räknade hon emellertid alltid själv från d. 7 mars 1838, då hon uppbar Agathas roll i Friskytten. ”Jag steg denna morgon upp som en människa och lade mig som en annan. Jag hade funnit, hvar i min styrka bestod”, skrev hon. Hon räknade denna dag som sin andliga födelsedag. Hon mindes alltid denna årsdag och inlade i den en särskild mystisk betydelse. Då hon 1849 hade tänkt gifta sig med kapten Harris, bestämde hon bröllopsdagen till d. 7 mars.[1]

Hon hade instuderat sin roll särskilt noggrant för lärarinnan i deklamation, Maria Charlotta Erikson, som också blivit särskilt nöjd med hennes uppfattning av rollen. På publiken förfelade den ej heller sin verkan, och hon blev med ett slag ett berömt namn inom den svenska lyriska scenen. Hon var i början rädd och sjöng mycket svagt, men efter hand glömde hon allt och gick alldeles upp i sin roll. En ny, självständig uppfattning gav hon, och denna hennes tolkning vann också allmänt erkännande på de stora kontinentala scenerna.

En annan betydande Weberroll erhöll hon samma år d. 1 dec. med Euryanthe. Även här fick rollen en ny prägel. Om än denna ej i Sverige särskilt uppmärksammades, skulle den i Tyskland vinna så mycket mera beaktande.

I övrigt voro de nya rollerna under året 1838 mindre betydande. Vi kunna nämna Amazili i Ferdinand Cortez, Emmelina i Den schweiziska familjen och Pamina i Trollflöjten.

  1. 7) RH II, 307.

29