annat än med glädje visat henne tjänsten. Först två månader senare skedde flyttningen. Jenny var sedan ständigt i Mallas tankar. ”D. 15 [sept.]. I Folckers bod råkade jag Jenny Lind, som åt sig utsökte en hvit krans till Vestalen, som hon i afton skulle ge. När jag bjöd henne ’lycka till’, svarade hon något som mamsellerna i boden uttydde, som vore hon så säker på sin sak — det förargade mig. Hon intresserar mig obegripligt. Om afton var jag på Vestalen, upplifvad och förskönad genom Jennys ojämförliga sätt att ge sin roll, så sant, ädelt och själfullt, förståndigt och skönt, i attityder och mimik, förträffligt.”
I maj 1840 skriver Malla från Stockholm: ”I porten till Bondeska huset stod Jenny för att hälsa mig välkommen, den rikt begåfvade Jenny, som så innerligt vänligt mottog mig. Hon är för intagande! I afton skall hon uppträda i Lucies roll, firas och applåderas, nu var hon blott en liten flicka, glad och anspråkslös, som med hjärtlighet omfamnade sina vänners gamla vän!”[1]
Vårfesten i Uppsala 1840 omtalar Malla Silfverstolpe även: ”Den 7 maj var jag hos d:r Schoultz, där också Jenny var, den söta flickan, som så hjärtligt uppfattar allt. Studentsången uppsökte henne där. Hon var förlägen, ville ej visa sig, men kom till mig och slöt sig till mig. Jag drog henne då till fönstret och sade: ’Stå här hos mig som hos en mamma!’ Hon besvarade då rörd deras hyllande hälsning.”
Denna vårfest i Uppsala tycks mer än någonsin ha framlockat studenternas entusiasm. Jenny, som ännu ej riktigt vant sig vid sådan varm hyllning, blev skygg och ville draga sig undan. Emellertid
34
