Adolf, mina käraste, bästa vänner. Sedan sjöngo Jenny och Ava[1] vackert. Josephson — vänlig, god själ, med förstånd och uppmärksamhet.”
Till pingsten 1841 kommo åter Stockholmsvännerna till staden, och det blev glädje såväl bland studenterna som hos de äldre. Malla tänkte, liksom alltid, först på sin ”Adolf”, men därnäst på Jenny, som nu skulle lyckliggöra dem med musik: ”Efterm. [d. 29 maj] gick jag ut att möta de kära jag väntade med ångbåten: Adolf, Sofi, Jenny Lind. Aftonen hos Geijers, där vi voro i trädgården och hörde studentsång under blommande äppelträd. Ungdomen kastade boll och sprang änkeleken utanför på promenaden.”
Denna änkelek med Jenny kom mången sedan ihåg som ett ljust minne. Statsminister De Geer har i sina memoarer förtäljt om, hur han ”lyckats fånga” Jenny, men landshöfding Kræmer ”hittade på knepet att knuffa ikull” honom för att bemäktiga sig hans moitié.[2]
Vi förstå, hur otvunget Jenny Lind kunde få roa sig, när hon var hos Lindblads, och det har säkert varit henne till stor tröst att ha funnit ett hem, där hon kunde få bli sig själv och vara glad med de glada.
I Mallas berättelse om julen 1840 nämndes Jacob Axel Josephson. Han var själv Stockholmsbarn, och Jenny hade 1838 och 39 i hans föräldrahem sjungit
- ↑ Ava Wrangel, systerdotter till Malla S. Bodde hos sin moster. Var mycket musikalisk och intog en viktig plats i Uppsala musikliv. Se därom T. Norlind, E. G. Geijer som musiker, sid. 141 ff.
- ↑ 10) DJ 119.
36
