3. I SVERIGE.
(1842—44.)
Då Jenny Lind i aug. 1842 återvände till Stockholm,
var man självskrivet nyfiken på, vad hon
egentligen lärt under sitt studieår i Paris. Hon blev
ej svaret skyldig, ty med en nästan utfordrande
djärvhet valde hon d. 10 okt. till första roll densamma,
varmed hon d. 19 juni slutat, innan resan företogs.
Det stod således var och en fritt att göra sina
jämförelser. Det torde här vara på sin plats att
anföra en fackmans [Isidor Dannströms] omdöme: ”Då
Jenny Lind under åren 1838, 39 och 40 genom sitt
återgivande av Agathas, Paminas, Alices, Normas,
Lucies m. fl. partier hänförde Stockholms publik,
skedde detta egentligen endast på grund av hennes
medfödda, ovanliga förmåga att i musikaliskt och
dramatiskt avseende förläna sanning, värma och
poesi åt sin framställning. Rösten och dess tekniska
utbildning kunde däremot icke anses stå i tillräckligt
harmoniskt förhållande till intentionerna. — Ja, det
var t. o. m. ej ovanligt, att personer tyckte sig ha
anledning böra betvivla den ’klanglösa’, ’beslöjade’
röstens lämplighet för utveckling i mer omfattande
mening, ehuru de ej varit i tillfälle att höra Jenny
58
