i samma proportion som hennes inkomster. Den 30 jan. 1843 beviljade borgrätten hennes ansökan.
På våren 1843 erhöll hon tvenne nya roller, vilka visserligen i och för sig ej voro så stora, men som i alla fall på ett enastående sätt gåvo henne tillfälle att utveckla hennes egen speciella begåvning för det rent folkliga. Karl Johans 25-årsjubileum skulle firas på ett på samma gång fosterländskt och populärt som svenskt sätt. Carl Vilhelm Bottiger skrev ett nationaldivertissement med kupletter, körer och danser. Hovkapellmästaren J. F. Berwald sammanställde musiken ur svenska folkvisor och folkdanser. Jenny Lind spelade här ”en vingåkerflicka” på ett så älskligt och naturligt sätt, att man ej nog kunde höra detta lilla tillfällighetsstycke. Premiären var d. 6 febr., och i allt (med repriser 1846 och 1850) uppfördes det 39 gånger.
Det andra nationella stycket var En majdag i Värend (samme förf, och komp.), även det med svenska folkmelodier och danser. Jenny Lind spelade här Märtas roll och uppträdde i Värendsdräkt. I en akt gjorde hon sin entré till häst, sjungande under det hon red framåt. Hon biträddes på ett utmärkt sätt av Belletti, vilken föreställde en kringvandrande italienare. Även detta stycke blev utomordentligt populärt och gavs 11⁄5 1843—10⁄2 44 21 gånger. Det hade väl gått ännu längre på scenen, om ej konungens död hade kommit emellan. De båda huvudpersonerna förevigades genom två bilder, vilka fingo en strykande åtgäng i huvudstaden (se vidfogade ill.).
Günther, som spelade med i dessa båda stycken, var själv förvånad över framgången och skrev till sin vän Josephson i Uppsala: ”Divertissementet af
61
