Jenny Lind hade i början av denna vintersäsong haft en svår tävlan att utstå med ingen mindre än sin egen studiekamrat från Paris, Henriette Nissen. Denna sångerska hade från triumfer i Paris kommit till sitt hemland och hälsades där med allmän förtjusning. Det var i början svårt nog för Jenny Lind att uthärda en jämförelse med den firade rivalen. Hon hade intet europeiskt rykte, hade aldrig uppträtt utanför Sverige, och man visste ju, att hennes försök att bli engagerad i Paris slagit fel. Henriette Nissen däremot hade mottagits med förtjusning i den franska huvudstaden. Hon hade haft höga honorar och kunde få engagement, var hon ville. Den 8 aug. 1843 gav H. Nissen en konsert i Ladugårdslandskyrkan, som besöktes av 2—3,000 personer. Vad man mest ville höra, var duetten ur Norma, där J. L. skulle ha Normas parti och H. N. Adalgisas. Efter denna konsert stodo i alla stockholmstidningar att läsa långa jämförelser mellan de två. Vem var störst? ’Allehanda’ sammanfattar sitt omdöme på följande sätt: ”Det var svårt om icke omöjligt att säga, åt hvilkendera man här skulle gifva företrädet, åt den starka jämna, genom sin klara och tillika djupa klang utmärkta rösten hos konsertgifverskan, i förening med hennes väl utbildade, med den mest noggranna sorgfällighet afrundade föredrag, eller åt denna själfulla värma och hänförelse, hvari genom m:lle Lind i vissa ögonblick med ett slags magisk kraft elektricerar publiken. Man kunde blott säga med visshet, att därom voro alla öfverens, att aldrig en skönare duett förr varit hörd här i Norden, aldrig en vackrare mera intagande täflan mellan tvenne utmärkta konstnärer, båda tillhörande vårt fädernesland.”
69
