Vielka d. 10 jan., då hon mellan akterna inbjöds till engelske ministerns loge. Entreprenören av Drury Laneteatern i London, Alfred Bunn, hade önskat tala vid henne för att få ett engagemang till stånd i och för sin teater. Ministern understödde hans förehavande, och utan att rätt besinna sig eller rådgöra med någon skrev hon under på ett kontrakt, vars villkor voro långt ifrån lysande. Hon ångrade sig också snart och bad Bunn återkalla kontraktet. Då han ej ville detta, och Jenny å andra sidan ej ansåg det förenligt med sin värdighet att uppträda å hans teater, utspann sig en högst obehaglig strid, som till sist gick till juridisk domstol. Ej förrän 23 febr. 1848 skedde utslag, där Jenny Lind dömdes att i skadestånd betala till Bunn 45,000 kronor. Bunn hade yrkat på 180,000 kr.[1] De många årens pina och ängslan samt den nesliga utgången bidrog att hos Jenny Lind alstra en bitterhet mot alla teaterkontrakt, något som i sin mån påverkade hennes beslut att lämna scenen.
En ny betydelsefull roll fick hon d. 7 febr., i det att Euryanthe för att hedra Webers minne uppfördes. Genom Wagners energiska arbete hade Webers kvarlevor från London flyttats till Dresden. Man ville därjämte samla medel till ett monument över honom. Det var för att på sitt sätt bidraga till denna insamling teatern uppförde detta Webers andra mästerverk. Jenny Lind visade även här en ny, genial uppfattning, i det hon koncentrerade rollens huvudinnehåll i det övernaturliga, d. v. s. omkring berättelsen om Emmas uppenbarelse i första akten. Rellstab erkände genast denna tolkning som den riktiga. Hela operan erhöll härigenom en annan syftning och
90
