Som hovkapellmästare hade Gustav Düben att skriva festmusiken vid alla viktigare tillfällen. En sådan festkomposition var den tillsammans med fadern och Olof Rudbeck skrivna begravningsmusiken för Karl Gustav 1660 (“Cessat gaudium“ var G. Dübens bidrag). Andra för ej nämnda tillfällen skrivna vokalverk äro “Fader vår“ för 4 stämmor och 5 violer (1663): “Surrexit pastor bonus“ för 4 sångstämmor med 2 violer (1664). Flera kompositioner vid skilda tillfällen äro ej så stora genomarbetade verk utan begränsas till små “arier“ med kort instrumentalt ackompanjement. Till dessa kunna räknas: för Karl XII:s bröllop: “Var välkommen min bästa vän“; för drottning Ulrika Eleonora: “Alles Leben dieser Erden“; för minnesfesten i Uppsala över slaget vid Lund: “Blickt Ihr Salinnen auf mit Freuden“; för Dorothea Fultins bröllop 1669 “Man sagt sonst“, för Erik Lindschöld den 12 febr. 1690: “Spel och danslust“.
Alla dessa små “arier“ äro närmast konstlösa visor och därför strofiska, ej utarbetade konstarier i ordets senare bemärkelse. Till samma slag hör även hans musik till Samuel Columbus’ “Odæ sveticæ“ (tryckta i Sthlm 1674): tre av dessa melodier blevo sedan psalmer (Hæffner 8, 239a, 440). En annan melodi för Columbus är slutligen: “Lustvin dansar gavott med de fem sinnena“.
Alla dessa enkla melodier visa hän på, att Dübens verkliga fält var visans. Vi få dock ej härav draga den slutsatsen, att han ej behärskade de stora formerna. Särskilt körkompositionen “Surrexit pastor bonus“ visar en säker formbehandling i Carissimis anda. I övrigt synes G. Düben ha stått den tyska skolan närmast, sådan den särskilt representerades