94
av Hammerschmied och den nordtyska protestantiska skolan. Lybeckorganisterna Tunder och Buxtehude stodo honom personligen nära, även Hamburgorganisten Christoph Bernhard. Även förutnämnde Vincenzo Albrici, själv i Stockholm anställd vid hovet på Kristinas tid, synes under kapellmästaretiden i Dresden ha stått i personlig förbindelse med Gustav Düben.
Utöver de musiker, med vilka han stått i personlig beröring, stod han emellertid i kompositorisk förbindelse med en mängd av sin samtids bästa. Hans rika notbibliotek visar en sällsynt vacker samling representativa verk av nästan alla dåtidens främste tonsättare såväl i Tyskland som Frankrike och Ttalien. Bäst kunna vi studera denna musik i de ståtliga fem foliobanden i Uppsala bibliotek “Motetti et Concerti“ (I. M. Tab. 77—81), omfattande 248 kompositioner av 197 namngivna mästare (51 anonyma). Dübens son Andreas Düben d. y. skänkte 1733 samtliga faderns musikalier till Uppsala bibliotek, och vi kunna där ännu i dag få en vacker inblick i musikkulturen under 1600-talets andra hälft. De främsta skatterna äro Carissimis och Buxtehudes kompositioner.
Gustav Dübens bästa tid synes 1660- och 70-talet ha varit. På 80-talet hindrade honom sannolikt sjukdom (han var då över 60 år) från att taga någon mera aktiv del i musiklivet. Den 19 dec. 1690 dog han och efterträddes i ämbetet av sin son Gustav Düben d. y.
Det stora anseende Gustav Düben åtnjöt även i utlandet hade till följd, att en mängd skickliga musiker och kompositörer sökte sig upp till den svenska huvudstaden, där de än erhöllo plats i hovkapellet än vid någon kyrka som organist. Av de
