96
talrika svenska utgöra ett sällsynt vackert bevis på den gedigna polyfona körstilen i Norden på Gustav Dübens tid.
Christian Geists plats i hovkapellet upptogs 1680 av Jakob Kremberg, förut sångare i Halle. Även han synes ha utövat kompositorisk verksamhet. I Dübenska biblioteket finnes en “concerto à 3“ (för 3 stråkar) av honom. Som diktare och musiker i en person framträdde han 1689 (“Musicalische Gemüths-Ergötgzung“, Dresden) och nämner där bl. a., att han medtagit dikter, “förfärdigade i Magdeburg, Sverige och Dresden“. Han lämnade dock det svenska hovkapellet redan 1681[1] och efterträddes av Ritter.
Med Christian Ritter erhöll hovkapellet ånyo en framstående kraft, som fick så mycket större betydelse som Gustav Düben blivit gammal och behövde ett stöd. Ritter hade liksom sin företrädare Kremberg tillhört hovkapellet i Halle och ankom redan 1680 till Stockholm, där han 1 april 1681 erhöll hovorganistbefattningen. 1682 uppbär han titeln vice kapellmästare och torde väl ha varit den egentlige ledaren. 1683—88 var han borta från Sverige och var under denna tid vice kapellmästare och kammarorganist i Dresden. Fr. o. m. 1688 till 99 tillhörde han åter svenska hovkapellet som vice hovkapellmästare. Av hans kompositioner förvarar Dübenska biblioteket flera vokalverk samt ett orgelstycke. Han drog sig vid det nya århundradets början tillbaka till Tyskland och levde ännu 1725 som privatman i Hamburg.
Av andra musiker i huvudstaden, vilka ej voro direkt fästade vid hovet men som dock synas ha
- ↑ Tillhörde sedan hovkapellet i Dresden samt begav sig därefter till England, där han tillhörde kgl. privatkapellet.
