fästes av kgl. maj:t. Av dessa stadgar finna vi, att universitetet i allmänna drag följde gymnasierna. Studenterna skulle sjunga i domkyrkan liksom gymnasisterna, de skulle uppbära extra ersättning för instrumentalmusik och deltaga vid varje akademisk festlighet. De voro ej ens förskonade från “att uppvakta vid gästabud och collationer“. Lärare voro rector cantus i vokalmusik och domkyrkoorganisten i instrumentalmusik.
Olof Rudbeck begynte strax inköpa musikalier till hjälp för övningarna och även instrument. Ett inventarium över dessa senare från 1660-talet utvisar, att universitetet velat betydligt överbjuda Västeråssamlingen från 1620-talet. I Uppsala var det ej blott tal om stråk- och mässingsinstrument utan även flöjter, skalmejor, dulcianer, teorber, lutor, bandorer m. fl. samt t. o. m. spinett, oktavspinett och clavicymbal — alltså en fullständig orkester. Ännu ett annat vida kostbarare instrument anskaffades på Rudbecks initiativ: en ny stor orgel för domkyrkan.
1685 gick Rudbeck så långt, att han t. o. m. ville “gjuta ett musikaliskt tryck“ och därefter trycka “de musikaliske svenske saker“. Själv deltog han fortfarande som kompositör vid officiella tillfällen så t. ex. med musik vid Karl XI:s kröning 1670, vid Magnus Gabriel de la Gardies begravning 1682 och jubelfesten 1693.
Ett litet exempel på musiken, som studenterna utövade, kan nämnas. År 1699 hade en polsk palatin kommit till Uppsala för att lära känna Rudbeck. Den gamla professorn lät anordna en ståtlig middag för honom. Till denna vankades även musik. Under hela måltidens förlopp spelades en av Rudbeck själv arrangerad taffelmusik, bestående först av lutor med
