8. Musiklivet i huvudstaden under Fredrik I.
Den högre konstmusikens avgjorda nedgång under 1700-talels tvenne första årtionden till förmån för den enkla populära instrumentalmusiken hade en ej ringa betydelse för framtidens musikutövning. 1600-talets konstmusik hade varit bunden vid hovet och skolorna. Till folket nådde den ej. Den nya enkla musiken tillhörde emellertid borgarklassen i staden och förutsatte en allmännare musikodling än den man förut haft. Denna större verkningskrets skulle med tiden giva musikutövningen en bredare grundval än förut.
Under Fredrik I:s tid samverkade både hovmusiken och borgarklassens i Stockholm musikintresserade medlemmar för åstadkommande av ett djupare och allsidigare musikliv. Ur denna samverkan framstod med 1740-talet de första försöken till ett allmänt konsertväsen, något som i sin tur gav upphovet till ett rikt florerande virtuosväsen, varmed följde större krav på den utövande musikern. Då dessa krav endast kunde fyllas genom metodisk utbildning, höjdes allt starkare rop på en undervisningsanstalt för landets musiker.
1700-talets slagord “utile dulci“ avsåg ej endast
