136
Jakob Henrik Meijer. Han omtalas som efterträdare till sin broder Frans Henrik Meijer[1], vilken inkom “sist i juni. 1728“ men ej kvarstannade mer än 3⁄4 år i landet. Jakob anställdes 10 april 1729 och stannade i hovkapellet till sin död d. 24 nov. 1760. Av honom äga vi 3 festkantater i behåll. Den första gavs på drottningens födelsedag d. 23 jan. 1735. Den andra från d. 9 sept. 1735, mera i dramatisk form, har titeln “Den i kärleken segrande Hippomenes“, uppförd med anledning av Jacob Clasons och Margareta Polacks bröllop. Den tredje i oratorieform uppfördes på Riddarhuset d. 21 mars 1736.
Av de utländska musiker, vilka av misstag nämnts som svenska hovkapellmästare, har Conrad Friedrich Hurlebusch aldrig tillhört det svenska hovkapellet. Han kallades visserligen till Sverige av Düben och synes ha varit bestämd till kapellmästare. 1723 erhöll han anställning vid hovet (ej hovkapellet) och avreste i april från Hamburg över Köpenhamn till Stockholm. Väl framkommen fanns emellertid ingen syssla åt honom. Någon lön utbetalades ej heller, och han nödgades därför resa tillbaka igen. 1725 skrev han dock tvenne officiella stycken, ett för konung Fredrik I:s ankomst till Sverige d. 15 jan. och ett för drottning Ulrika Eleonoras födelsedag d. 23 jan. Hans avresa synes ha skett sistnämnda år. Att han själv ansett sig som kapellmästare i Sverige visar en beteckning, som han satt på en komposition: “maestro di capella di re de Suezia“. 1726 var han i Bayreuth.
Fortunato Chelleri kallas även “kapellmästare
- ↑ Se Eitners Quellenlexikon, som ej omnämner brodern i det svenska hovkapellet.
