hand till hovkapellet, men stammen blev densamma hela tiden. Av dem, som överflyttades, kan i första hand nämnas konsertmästaren Anton Perichon, vilken d. 31 dec. 1758 blev konsertmästare i hovkapellet. Sedan omnämnes ingen särskild ledare förrän 1765, då H. Ph. Johnsen har titeln kapellmästare. Denne står sedan i samma befattning till kapellets upplösning. Johnsen nämndes redan från början som musiker i det furstliga kapellet och tillhörde det, redan innan det hitkom.
Henrik Philip Johnsen var avgjort hovmusikens mest betydande kraft vid sidan av Uttini. Han var född i England 1717. Som musiker i Adolf Fredriks kapell medföljde han denne 1743 till Sverige: 1745 blev han organist i Klara kyrka, 1763 tillika hovorganist och orkesteranförare vid franska teatern. 1771—72 var han arkivarie i Mus. Akad. och dog i Stockholm d. 12 febr. 1779. Johnsen utövade en omfattande verksamhet som organist, lärare, kompositör och musikförfattare. Som organist räknas han bland sin tids yppersta. Som lärare var han högt ansedd och säges ha utbildat över 30 organister inom riket. 1753 fick han nåden att handleda drottningen i generalbas, vari hon på 3 månader erhöll den största färdighet. Som kompositör uppträdde Johnsen vid flere festliga tillfällen. 1749 komponerade han till prins Gustafs 4-åriga födelsedag d. 13 jan. ett “Äreminne“. Året därpå för Adolf Fredriks födelsedag d. 3 maj ett Pastorale. Under Gustaf III:s första regeringsår var han även medarbetare i flere operaföretag. Så skrev han några körinlagor i operan Acis och Galathea, uppf. första gången d. 10 maj 1773; han var anordnare och delvis kompositör av musiken till operabaletten Aeglé,
