148
Huvudstadens musikliv fick en ny friskare anda genom konsertväsendets rika utbildning under 1760-talet. Särskilt virtuoskonserterna voro ofta förekommande. Vid mitten av 1760-talet grundades huvudsakligen på Lars Samuel Lalins initiativ i huvudstaden ett större konsertsällskap, vid vilket bl. a. flera ståndspersoner medverkade, såsom: greve Horn, general Fr. Wrangel, general Höpken, överste von Quanten. Detta sällskaps musikuppföranden blevo under namnet kavaljerkonserter särskilt bekanta. Av utövande musiker, vilka vid dessa konserter läto höra sig, kunna nämnas: sångerskorna Galliotti, Beccaroni, Woester, Kejser, den sedermera så berömda fru Olin, flöjtisten Simson samt violinisterna Wesström och Ferling. Av dessa voro de båda sistnämnda synnerligen högt skattade av sin samtid.
Anders Wesström var född 1722 och inträdde i hovkapellet 1748, som han tillhörde intill 1773; 1757 och 1758 vistades han i Tyskland och Italien, där han i Padua erhöll undervisning av Tartini. I Stockholms konsertliv spelade han under 1760-talet en stor roll. Han erhöll titel av kgl. hovmusiker och blev slutligen organist i Gävle samt dog i Uppsala d. 7 maj 1781. Wesström synes trots sin skicklighet ej ha motsvarat 1770-talets fordringar på en musikalisk förmåga. Ehrensvärd säger om honom, att han var “en egenkär fantast, blandade kunskaper med en barock och urmodig smak“.
Erik Ferling var på 1760-talet Wesströms rival med avseende på skicklighet i violinspel. Han var född 1733 och anställdes i hovkapellet 1761 samt blev 1773 konsertmästare, på vilken post han kvarblev till 1786. 1788 nämnes han som “direktör
