av kopiaturen“ vid operan. 1790 kallades han till orkesteranförare vid ett då stiftat musiksällskap i Åbo och dog där 1808. Ehrensvärd nämner om honom, att han “med uppmuntran kunnat bliva den skickligaste violinist vi i Sverige ägt.“
Stiftaren av kavaljerskonserterna Lars Samuel Lalin var själv en god musiker. Han var född 1726 och ägnade sig först åt ämbetsmannabanan. Han författade texten till operan “Syrinx“ och sedan till “Acis och Galathea“. 1762 utnämndes han till kammarmusiker och inträdde i hovkapellet s. å. och tillhörde detta till in på 1770-talet. Han erhöll 1764 hovsekreterares titel. Året därpå sökte han rättighet att inrätta biljard i huvudstaden. Ansökan beviljades med villkor, att han företog en utrikes resa “för att samla nya och utsökta musikaliska arbeten, tjänliga både för kyrkan och teatern, konserter och andra högtidliga tillfällen“, vilken musik sedan kostnadsfritt skulle tillhandahållas “alla akademier och gymnasier i riket“. Resan räckte 2½ år, och skörden av musik var betydlig, isynnerhet vad sångkompositioner angår. Kort efter grundades kavaljerskonserterna på Riddarhuset, där prov av den införda musiken meddelades. Lalin fick även försöka sig som sångare 1773 vid Gustaf III:s nygrundade teater. Detta slog dock mindre väl ut, och han uppträdde endast en gång. Däremot skötte han på ett förtjänstfullt sätt sångmästarebefattningen (1773—83) och arrangerade även musiken till en del stycken vid kungl. scenen.
En stor betydelse i huvudstadens musikliv intog under senare hälften av 1760-talet det vittra sällskapet Utile Dulci. Huvudstadens förnämsta musikkrafter voro fästade vid detta. Sällskapet kan på visst sätt anses ha förberett Mus. Akad.
