152
serterna gåvos i Göteborg musikaftnar av flera resande virtuoser. Bland sådana må nämnas Ferling, vilken 1761 och 1762 konserterade på stora rådhussalen. 1761 d. 11 juni gav även Anders Wesström konsert därstädes. 1766 träffa vi kgl. kammarmus. Johan Letin, vilken d. 9 nov. gav konsert med fullständig orkester; 1767 d. 22 febr. violoncellisten Anton Uriot och s. å. sångerskan Salomoni. Även flere italienska sångare och instrumentister uppträdde där under 1760-talets senare del. Störst blev strömmen av resande virtuoser under Gustaf III:s tid.
Musiken i universitetsstäderna stod under denna tid ej alltid på samma höga ståndpunkt, som under föregående tid. Särskilt gäller detta Uppsala. Under första delen av Fredrik I:s regering bibehöll det akad. kapellet visserligen sin gamla höga ställning oeh visade till och med ansatser att skrida. framåt i förbättring. Universitetets dir. mus. efter Valerius var Christian Zellinger. Då platsen 1719 efter honom blev ledig, erhöll Erik Burman densamma. Under honom stod kapellet synnerligen högt. Burman var född i Byggdeå i Västerbotten 1692; blev sekreterare i vetenskapssocieteten i Uppsala samt professor i anatomi. 1719 blev han dir. mus. och 1728 inspector mus. vid universitetet och dog redan året efter. Burman skrev flera musikvetenskapliga dissertationer. År 1712 försvarade han en avhandling De laude musices och 1715—16 utgav han i två delar avhandlingen De proportione harmonica. Burman utövade stort inflytande på musiklivet i Uppsala under 1720-talet. Han föranstaltade musikövningar i sitt hem 2 gånger i veckan. År 1726 sammanförde han alla Uppsalas musikaliska krafter till ett Collegium musicum. Flera professorer medverkade i detta, såsom Lars Arhenius,
