156
korationer“ kunde redan på 1720-talet spåras i en del koralbokshandskrifter, men talrikast blevo de på 1740-talet, då några koralbearbetningar spredos, vari alla fioriturerna noggrant blevo utskrivna. En av de viktigaste av dessa koralbearbetningar är Zellbell d. ä:s koralbok. Melodierna taga sig ut som små prydliga sällskapsvisor i sin moderna rococodräkt. Till Zellbells förtjänst kan likväl sägas, att han i rytmiskt hänseende givit koralerna mera liv, att han återfört dem till mera naturlig accentuering. Av koralboken finnas 3 exemplar i behåll: två i kgl. bibl., det ena från 1749, ett i Mus. Akad:s bibl. dat. d. 7 aug. 1754. Jämte denna koralbok hava vi att minnas en revision av Christian Gustaf Roman, dir. mus. i Västerås: “Den svenska psalmboken, inrättad till sång- och orgelverk, anno 1744, till någon del förbättrad". Ett handskrivet exemplar med tryckt titel finnes i behåll i Mus, akad:s bibl. Romans revision går i samma riktning som Zellbells. Han är blott något djärvare i sina förbättringar. Flere andra organister arbetade på upphjälpande av koralboken. Av sådana hava vi redan lärt känna David Kellners och H. F. Johnsens.
Angående orgeln och dess användning vid kyrkosången skrevos många arbeten under denna tid. Bland dessa må nämnas: en avhandling av Johan M. Miklin 1762 överlämnad till Kgl. Vet. Akad.: “Huru orgverk böra besiktigas och undersökas, innan de approberas“; ett arbete av dir. mus. i Kalmar H. Björkman “Om organisters tillsättande och orgverks rätta bruk till ernående av likhet i kyrkosången“; av kyrkoherden Lars Schult i Nosaby (Kristianst. län) “Undervisning för organister att rätt förstå, känna, pröva, spela och vårda en god orgel, sammandraget ur nyaste
