160
21 juli 1719 tillkänna: “I anseende därtill att i klasserna dagligen sjunges vid bönestunderna, vore det för mycket att tillägga var dag en timme till koralen, utan synes nog vara, att gossarne öva sig däruti allenast om onsdags- och lördagsmiddagar.“ I 1724 års skolordning anmärktes vidare, att någon särskild kantor för sången vid trivialskolor ej vore behövlig, utan “den kollega, som till sjungande är bekvämligast“ kunde övertaga direktionen över sången. Vid gymnasierna skedde såtillvida en inskränkning i musikundervisningen, att för fjärde klassen onsdags- och lördagstimmen blev använd till undervisning i matematik. I musica figurativa borde övas “endast de, som därtill böjliga äro, vilket kan ske om onsdagar och lördagar kl. 3—4, då ock kantor, som vunnit konsten att traktera andra musikaliska instrumenter, kunde även betjäna dem, som villiga voro att lära något, isynnerhet när vokalisterna funnos till antalet få“. I Malmö och Lund önskade man annan tid för sångundervisningen. Stockholms konsistorium var av meningen, att “musica choralis och figuralis kan utav cantore väl på en rund timme avgöras, och det på 5 dagar i veckan“. Västerås’ konsistorium ansåg en timmes musikundervisning onsdagar och lördagar tillräcklig.
Om vi alltså här se en allmän tendens att knappa av på musikundervisningen, må vi ej föreställa oss musiken överallt stå på en låg ståndpunkt. Tvärtom funnos flera musiklärare, vilka med all iver arbetade på musikens höjande vid sina skolor. Bland sådana förtjänar isynnerhet att nämnas Johan M. Miklin i Linköping.
Johan M. Miklin var son till organisten i Linköping J. Miklin och efterträdde fadern som organist
