Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/17

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

8

ha lurarna fått kraftigare böjning, smäckrare form och mera utvecklad mynningsskiva.

Sorgfälligheten, med vilken instrumenten utförts, kan ge oss en föreställning om instrumentets värde hos bronsålderns folk. Det torde ej vara en alltför djärv slutledning att påstå, att ett folk, som nedlagt en sådan omsorg om sina musikinstrument, måste ha haft en musikkultur höjd över det vanliga måttet hos naturfolk. Låt vara, att instrumentet huvudsakligen använts som signalinstrument, och att verklig melodimusik varit utesluten, omsorgen om tonens ädelhet kan dock bevisa, att man älskat tonen ej blott för åstadkommandet av högsta möjliga buller.

Vi sakna tillräckliga jämförelsepunkter mellan luren och andra folkslags instrument och kunna följaktligen endast uttala oss om den nordiska musikens ställning utan att därmed kunna jämföra den med andra folks.