12. Teater och hovkapell under Gustavianska tiden.
Med Gustaf III blev operan medelpunkten i musikutövningen. Teatermusiken hade inom de stora kulturländerna i Europa alltsedan århundradets begynnelse fått allt större intresse vid furstehoven, och stora summor offrades på praktfulla sceniska representationer. I början nöjde man sig med att inkalla goda teatersällskap men efter hand sökte man få till stånd fasta scener med egen personal. Där ett gott hovkapell fanns, gick det lätt att få musiken ordnad, i det att hovkapellmästaren fick högsta ledningen över såväl de instrumentala som vokala krafterna. Solisterna togos dels utifrån, dels utbildade man egna inom landet. Även föranstaltades en egen balettstab med balettmästare i spetsen. Till en sådan fast teater hörde slutligen, sedan allt annat var färdigt, en egen teaterbyggnad.
Om det således krävde stora kostnader och mycken eftertanke att grunda en egen operascen gav den även en viss behållning i glans åt hovet. Pompösa operor med rikligt instrött furstesmicker utgjorde det tacksägelseoffer en nationalscen kunde skänka en regent som ersättning för all den möda och omtanke han nedlagt.
I de flesta länder var det fursten själv, som ledde
