2. Medeltidens världsliga musik.
Med slutet av första årtusendet bli de litterära källorna rörande nordens kulturliv allt talrikare. Dock må vi ej tro, att vi därmed även få veta något om musiken. Visserligen behandla flera av våra källor från 1100- och 1200-talet äldre tid, och ej sällan belysas förhållanden från 800- och 900-talet, men då musiken omnämnes, sker det i allmänhet på ett sådant sätt, att vi komma att tvivla på, om verkligen på den tid, som skildras, dessa förhållanden voro rådande. Att döma av de litterära källorna skulle tiden från 800—1100 ha varit tämligen fattig på verklig högre musikkultur.
Den nutida forskningen har visat, att skaldediktningen föredragits rent recitativiskt utan ackompanjemang av något instrument. I musikaliskt hänseende synes skaldesången ha varit föga betydande. Om offersången vid de stora kultfesterna i Uppsala säger Adam af Bremen: “Sångerna, som vid en sådan offerhandling pläga avsjungas, äro mångfaldiga och tillika så ohöviska, att deras innehåll helst må förtigas.”
Om sången i hemmen talas här och där i källorna. I vanligaste fall är det sånger under pågående arbete.
