komponerade han en aria: “Hör mina ömma suckar klaga“. Samma år utarbetade han även musiken till komedien Soliman II (uppf. d. 22⁄9 1789). Hela hans övriga kompositoriska verksamhet för teatern bestod i smärre musikinlagor för operor. Bland dessa må nämnas: några arier och kupletter till komedien Flintbergs bröllop (uppf. d. 7⁄1, 1788) en aria till dramat De mexikanska systrarna (uppf. d. 13⁄10 1789); ouverture, körer och arier till komedien Äventyraren (uppf. 7⁄10, 1791); musiken till komedien Marknaden (uppf. på hertig Karls födelsedag 1792); slutligen några körer till Adlerbeths tragedi Oedipe (upp. d. 10⁄3, 1792). Sista året av Kraus’ liv blev rikt på stora tonskapelser. Konung Gustafs död gav anledning till två kompositioner i större stil, ett instrumentalverk vid bisättningen i april samt en Kantat för solo, kör och orkester vid begravningen i maj. Denna senare blev hans sista arbete, men även hans största. Renare och djupare kunde han ej ha tolkat sin sorg över sin store välgörares bortgång än här. Såväl samtid som eftervärld ha varit ense om att förklara denna kantat för ett storverk för alla tider. Den 24 maj 1798 anställdes i Riddarhussalen en minnesfest över honom, varvid talet hölls av hans gamle vän Karl Stridsberg. Även uppfördes flera av hans kompositioner.
Ännu en tredje tysk musiker kom under Gustaf III:s regering att stå i spetsen för operan, nämligen Georg Josef Vogler. År 1786 hade han nått Stockholm och s. å. d. 22 sept. blivit anställd som “direktör av musiken” vid operan. De villkor man satte för honom voro ej just svåra att uppfylla. Kontraktet band honom vid Sverige under 10 år, under vilken tid han skulle uppbära i lön 2,000 rdr jämte foder åt två hästar, åtnjutå tjänstledighet 6 månader om året; efter anställningens utgång
