kiska“ tonarterna, såsom exempel för unga organister. Voglers stora betydelse för den svenska musiken ligger dock på musikteoriens område, och vi skola i det följande återkomma till detta.
Voglers efterträdare som kapellmästare blev Johan Christian Friedrich Hæffner. Hæffner föddes i byn Oberschönau (Thüringen) d. 2 mars 1759. Under åren 1769—74 studerade han vid Lyceet i Schmalkalden, där han erhöll undervisning i generalbas och orgelspelning av Johan Gottfried Vierling. 1776 blev han student i Leipzig och studerade där till 1778. Han tjänstgjorde sedan som musikdirektör vid en del teatrar, såsom t. ex. i Frankfurt och Hamburg. År 1780 begav han sig på uppmaning av en tysk köpman till Stockholm. Under första tiden synes han här ha saknat anställning. Hösten 1781 började han undervisa kungl. operans sujetter i sång; året därpå fick han biträda Naumann vid inövningen av “Cora och Alonzo“. Under tiden var han även intill 1784 orkesterledare vid Stenborgs teater och komponerade för denna 1785 musiken till en opera comique Sängkammareko, vilken dock ej blev uppförd. Förordnandet till sångmästare vid operan erhöll Hæffner först d. 1 april 1783. Den 5 nov. 1785 blev han tillika organist vid tyska kyrkan efter Christian Fredrik Seliger. 1787 blev han förste sångmästare vid operan och kvarstod som sådan till 1796. Alltsedan 1793 hade han då även skött kapellmästaresysslan under de tider, då Vogler var tjänstledig. År 1794 erhöll han fullmakt som ordinarie kapellmästare, men tillträdde sin plats först d. 24 april 1799 efter Voglers definitiva avgång.
Som kompositör för operan uppträdde Hæffner ej synnerligen ofta. D. 10 dec. 1787 uppfördes hans opera Electra,
