180
Fra Olin hedrades även med flera yttre utmärkelsetecken. Gustaf III utnämnde henne till hovsångerska och Mus. Akad. kallade henne 1783 till ledamot. Av sin samtid överhopas hon av de mest ampla lovord: “Hennes övernaturliga sång, förenad med sällsynt insikt i tonkonsten och den lyckligaste lätthet att fatta det finaste av en musikalisk tanke; hennes förträffliga spel, där behag i åtbörder, styrka och livlighet i deklamation, eld och uttryck i vart ögonkast och i varje rörelse, frambragte en fulländad konstbild.“ Från mitten av 1780-talet uppträdde hon ej längre på scenen, med undantag av år 1797, då hon, efter Gustaf IV Adolfs önskan, utförde Sveas roll i den prolog, som gavs med anledning av konungens förmälning. Emellertid sjöng hon ännu då och då på konserterna. Vid en musikafton på Riddarhuset till förmån för Karl Stenborg d. 27 febr. 1808 sjöng hon, trots sina 67 år, en “aria di bravura“ av Traëtta. Ännu 20 år levde hon; först d. 26 mars 1828 slutade hon sina dagar i sitt 88:e år.
Den mest framstående sångaren under Gustaf III:s regering var Kristoffer Karsten. Han var född i Ystad d. 9 sept. 1756. Redan vid 13 års ålder uppträdde han och sjöng solo i domkyrkan i Lund vid jubileet 1769. Då drottning Lovisa Ulrika 1771 besökte Ystad, fick hon på en till hennes ära anställd konsert höra Karsten sjunga och blev så intagen av hans ovanliga röst, att hon beredde honom tillfälle att komma till Stockholm och erhålla undervisning i musik. Han anställdes sedan i operans kör och kvarstod där till 1776, då han debuterade som Adonis i opera-balletten av samma namn. År 1777 fick han åtfölja konungen till Köpenhamn, varest han under ett års tid tog sånglektioner för
